Skogen - beteenden, metodval, framtidsspaningar


Förra veckan bestod av en hel del spännande diskussioner, många sidor rapporter, artiklar och filmer om främst skogsbruk men även om cirkuläritet och globala trender.

Fick glädjen att prata med Malin Sahlin, Biolog och sakkunnig skogsfrågor på Naturskyddsföreningen med ena foten i skogen och den andra i debatten/politiken. Ett samtal som i sin tur ledde mig in till ett otroligt givande samtal med Markus Steen, VD på Plockhugget.


En stor del av min frågeställning om huruvida det går att, på riktigt, bygga hållbart idag baseras på hållbart materialuttag, och huruvida detta är möjligt med dagens materialflöden. Jag valde att börja studera skogsbruk där det kan konstateras att debatten har många olika sidor. De studier jag hittills läst baseras på mer eller mindre samma underlag men stor spridning av resultat, troligtvis beroende på vem som tolkar siffrorna och hur de tolkas.


Känner en oro att vi är på väg i samma ohälsosamma riktning som elektrifieringen av samhället tar oss, där vi byter ut ett oljeberoende mot ett elberoende, likväl som det kan uppfattas att olje-/betong-/stålberoende ska lösas av av en hårdare exploatering av skogen. Allt i den eviga tillväxtens tecken. Utvecklingen av skog och elektrifiering är fantastisk, men vi måste prioritera att angripa kärnan till problemet snarare än att försöka bibehålla nåt som inte fungerar med nya innovationer.


Sammanfattar mina tankar nedan utifrån ett byggperspektiv, avslutar med några enkla tips till dig som utvecklar & bygger på hur jag ser att vi i byggbranschen kan bidra till en mer övergripande hållbar värdekedja vad gäller skogen!

Nyttjande av skogen idag och i framtiden

Faktum är att hela 75-80% av all avverkad skog blir kortlivade produkter vilket innebär att den bundna koldioxiden släpps ut i närtid från avverkning (ca 0-3 år), samtidigt har politiska och privata intressen tydligt uttalade mål om att vi ska sänka våra utsläpp, vilket måste ske idag och inte om 50 år. Där har skogen blivit ett klart hett samtalsämne som förutsätts bidra med än mer än vad den gör idag. En del studier pekar idag på att vi börjar närma oss en gräns där det inte går att ta ut mer ur skogen, inte sett utifrån 100% av av virkesförråden, utan vad som finns tillgängligt för avverkning. Diskrepansen beror på att en del av skogen har blivit avsatt till annat än skogsbruk, och kan därmed inte räknas in och fortsatt kan inte skogsägare förväntas använda sin skog i framtiden med mål att slutavverka vid 80 års ålder, då det finns många andra krafter som styr hur de brukar skogen.


Temperaturerna ökar vilket gynnar tillväxten av skog, samtidigt som skog i södra Sverige drabbats av diverse negativa effekter såsom skadedjur, väderrelaterade skador med mera till följd av detta. Det är även fortsatt vanligt att arbeta med monokulturer i skogsbruket, vilket gång på gång genom historien visat sig ohållbart vare sig det gäller skog, jordbruk eller i sociala sammanhang som bostadsområden, styrgrupper i företag med mera.

Som SLU konstaterar i rapporten “Skogen räcker inte - hur ska vi prioritera?” behöver vi antingen minska förväntningarna på hur mycket skog vi kan använda, alternativt så behöver tillväxten öka. Här går åsikterna isär rejält om det ena är bättre än det andra, eller om det är en kombination av dem bägge som är vägen framåt. Min personliga åsikt är att det bästa på sikt är att låta miljontals år av evolution styra hur naturen ska utvecklas, och kortsiktiga metoder som nya typer av korsningar mellan träd, gödsling med mera på sikt får negativa konsekvenser som vi har svårt att bedöma idag. I vissa områden som bedöms ha mindre påverkan kan ett mer mänskligt effektiviserat skogsbruk få fortsätta att verka. Primärt är därför att minska mängden trä till kortsiktiga materialuttag och öka de långsiktiga materialen såsom husstommar i trä.


Debatten är mångfasetterad och likväl som olika krafter drar åt olika håll så upplever jag att de ändå vill åstadkomma samma sak, ett hållbart brukande av skog för att bevara och trygga ekonomiska och ekologiska värden på sikt.

Olika hyggesmetoder och faktiska värden

När vi kommer in på skogsbruket så är den absolut vanligaste metoden idag kalhyggen, och det har ni säkert alla sett runtom på vår planet men kanske främst här hemma i Sverige. Den bygger på att merparten av all skog i ett område avverkas samtidigt, och det lämnas vissa träd som får stå kvar. Därefter bereds marken och nya plantor planteras, med efterföljande gallring. Skogen är ofta tät och innehåller många m3 per ha, ofta dikas marken och diverse bekämpningsmedel och gödsel används. Resultatet är en rationell avverkning men som kräver en del hantering efter nyplantering. Att staten kring 60-70-talet lobbade för detta brukande är en stor bidragande faktor till att vi idag ser en betydligt tätare och virkesrik skog än tidigare.

En annan metod är hyggesfritt skogsbruk (kontinuitetsskogsbruk/plockhyggesbruk), vilket är precis vad det låter som. Den bygger kortfattat på att vissa träd väljs ut för avverkning baserat på en eller flera parametrar, det kan röra sig om allt från måldiameter till att en viss typ premieras framför en annan. Avverkningen planeras för att inte påverka mark och vattendrag i onödigt stor utsträckning. Skogen låts agera mer självständigt och där rätt träd på rätt plats är centralt.

Ett hyggesfritt skogsbruk verkar bidra till någon lägre tillväxttakt i perspektivet m3/ha och andra sidan en lägre avkastning i form av kr/år, samtidigt som skogen bedöms bli mer resilient mot skadedjur, stormar och bränder. Den skogen som tas ut genererar ofta ett högre värde för skogsägaren till följd av högre uttag per träd och en god kvalitet på virket. Samtidigt tillåts andra värden tillåts bestå i form av upplevelser och ekosystem. Min tolkning är att den absolut största vinningen av denna typ av skogsbruk finns där långsiktiga produkter eftersträvas, i kombination av andra värden i skogen som exempelvis upplevelseturism i olika former. Främst i områden som ligger tillgängligt för många personer.

Sammanfattningsvis…

Det stannar dock inte vid att det är guld och gröna skogar att bara köra på som tidigare och se trä som en möjliggörare till att bibehålla invanda beteenden. Vi måste betrakta det som ett substitut till mer skadliga material, och en möjlighet att binda koldioxid. För att vi ska kunna ersätta mer är det därför av yttersta vikt att vi tänker på hur vi optimerar det vi använder och vågar utmana normer och gamla tankesätt.


Tänkt er om vi skulle börja med att undvika att bygga det som verkligen inte behövs, och det som verkligen behövs bygger vi med 50% mindre trä än dagens snitt. Och så gör vi en förflyttning där vi dubblar andelen produkter med lång hållbarhet och minskar ner motsvarande mängd i kortlivade produkter genom ändrade konsumtions- och resvanor, ja då kan vi använda samma mängd trä men göra dubbelt så mycket. Och värdena i skogarna, ja de kan få finnas kvar vilket skapar möjligheter för andra intäkter kopplat till skogen, med ett bibehållet hälsosamt ekosystem. Det borde väll inte vara så svårt om vi vågar utmana gamla tankesätt?


5 enkla tips till dig som utvecklar och bygger för att bidra på ett större plan idag och för kommande generationer:

  1. Analysera behovet innan du beslutar att bygga! Går det att använda befintliga byggnader smartare istället för att bygg nytt?

  2. Nyttja återbrukat material eller köp material som består av återbrukat material i så stor utsträckning som möjligt för att undvika jungfruliga material.

  3. Optimera materialanvändningen, så att du använder så lite som möjligt, genom smarta konstruktioner och välplanerade system.

  4. Köp virke som kommer från hållbara bruksmetoder, ex med hyggesfritt skogsbruk från företag som Plockhugget.

  5. Och sist men inte minst, se till att det du ritar är flexibelt och hållbar, och enkelt går att demontera och återanvända i framtidens applikationer.


72 visningar0 kommentarer